Trafikverket ska ge ut en metodbeskrivning för naturvärdesinventeringar som ska användas vid inventering av naturmiljöer inför MKB:er till vägprojekt framöver. Metodbeskrivningen har tagits fram av konsultföretaget Calluna AB. Dokumentet kommer att heta ”VVMB 125 Naturinventering, NVI”, publ nr 2010:038 och kommer att börja användas av Trafikverket så snart som möjligt efter den planerade remissomgången under våren 2010.
Metoden presenterades för första gången vid ett seminarium där de största naturmiljökonsulterna och andra myndigheter och aktörer som arbetar med exploateringsprojekt var inbjudna. Vid seminariet mottogs synpunkter på metoden och det bestämdes att metoden kommer att vidareutvecklas i samarbete med föreningen SIS för att skapa en svensk standard för naturvärdesinventeringar.
NVI är oftast lämpligt att använda i utredningsskedet, då behovet av kunskap om de värdefulla biotoperna i landskapet ökar och frågor om hur man kan minimera påverkan på värdefulla ekosystem genom t.ex. skadebegränsande åtgärder och val av korridor och sträckning utreds. Före utredningsskedet används andra, mer översiktliga metoder för att beskriva naturvärdena i ett landskap. Syftet med metoden är att
- skapa en metod som täcker all slags natur i Sverige. Befintliga metoder såsom nyckelbiotopsinventeringen, äng och bete m.fl. omfattar endast enskilda naturtyper. Utbyggnad och drift av infrastruktur skär däremot genom många olika naturtyper i landskapet och behovet av att kunna jämföra naturvärdena med varandra vid miljöbedömning är stort.
- kvalitetssäkra utförare och genomförandet av naturvärdesinventeringar
- underlätta upphandlingar
- kunna visa på behovet av underlag i olika planeringsskeden
- underlätta uppföljning av projektmål och inriktningsmål
- underlätta granskningen av MKB och MKB-processer
- anpassa befintliga naturvårdsinriktade metoder till exploatering
I metoden ingår förarbete, analys av naturvärde, biotopernas känslighet och möjligheter till åtgärder och hänsynstagande därefter kommer redovisning och kvalitetssäkring. I metoden redovisas även kompetenskrav för inventerare.
Med hjälp av NVI klassas de undersökta biotoperna i en gemensam kriteriebaserad värdeskala, så kallad naturvärdesklassning, som beskrivs och motiveras. Objekt som får en naturvärdesklass i NVI är sådana som har eller kan få särskild betydelse för bevarandet av biologisk mångfald inom en inte alltför lång tid. Objekten upprätthåller funktioner och processer som bevarar och utvecklar biologisk mångfald. De områden som inventeras och inte anses vara av betydelse för den biologiska mångfalden tilldelas inte någon klassning alls.
Naturvärdesklassningen görs på en tregradig skala: naturvärde, högt naturvärde och mycket högt naturvärde. I denna metod är den lägsta nivån för när ett objekt ska anses ha betydelse för biologisk mångfald lägre än i en naturvårdsinriktad inventering. Det beror på att hänsyn även tas till objektets värde i framtiden. Detta är viktigt eftersom de områden som inventeras riskerar att försvinna eller få försämrade ekosystemfunktioner när ett projekt som förändrar den fysiska markanvändningen genomförs. Metoden tar även hänsyn till naturmiljöns ekosystemfunktioner. Det innebär i korthet att naturmiljöer i hårt exploaterade områden får en högre klassning om de producerar ekosystemtjänster (till exempel dammar som tar hand om näringsrikt dagvatten).
Resultatet av NVI är ett planeringsunderlag som möjliggör jämförelse av naturvärden mellan olika typer av miljöer som skog, våtmarker, odlingslandskap, fjäll, sjöar och vattendrag, hav, småbiotoper (alléer, småvatten etc) och övriga miljöer.
Samtliga myndigheter, naturmiljökonsulter och andra intresserade som vill delta i arbetet med att utveckla en standard genom SIS är välkomna att höra av sig till SIS.
