Europeiskt nätverk sedan 1996
IENE tillkom 1996 som ett gemensamt initiativ för att skapa en brygga mellan policy, praktik och forskning och bidra till ett bättre kunskapsutbyte och samarbete mellan de europeiska länderna. Under åren 1996-2003 genomfördes årliga möten, konferenser och gemensamma projekt.
IENE:s största och mest framgångsrika projekt under denna period var COST-341, ett EU-finansierat projekt som genomfördes 1998-2003. Experter från ett tjugotal europeiska länder deltog och åstadkom bland annat en omfattande lägesrapport över biotopfragmenteringen i Europa, nationella lägesrapporter från tretton europeiska länder, samt en handbok om hur biotopfragmentering orsakad av infrastruktur kan motverkas (Infrastruktur och vilda djur – en handbok för åtgärder). Handboken från COST 341 har fått stor spridning och används idag av praktiker runt om i Europa.
Efter kraftansträngningen med COST 341 avtog aktiviteten inom IENE och nätverket var vilande fram till våren 2008, då representanter från arton länder möttes i Ungern och diskuterade möjligheterna att väcka liv i nätverket igen. Alla var eniga om att ett forum som IENE behövs för att aktivt verka för kunskapsöverföring mellan forskare och praktiker.
Ett gemensamt möte i Portugal i april 2009 blev startskottet för ”nya IENE”. Med en ny hemsida, gemensamma aktiviteter och informationsspridning hoppas IENE kunna spela en aktiv roll i den framtida planeringen av Europas landskap och infrastruktur.
Initiativ till ett svensk samverkansgrupp
IENE:s ambition är också att uppmuntra nationella nätverk för kunskapsutbyte och dialog. I samband med nystarten av det internationella IENE 2009, och etableringen av ett sekretariat för IENE (baserat i Sverige), initierade dåvarande Vägverket och CMB (Centrum för Biologisk Mångfald) ett nationellt nätverk i Sverige för frågor om effekter av transportinfrastruktur på landskap och biologisk mångfald. Den 26 maj 2009 skickades en inbjudan ut till ett antal utvalda personer (läs hela inbjudan).
I Sverige vid denna tid saknades ett forum för att lyfta problem och gemensamt driva utveckling och uppföljning inom det här området. Samverkan mellan olika myndigheter var svag och dåligt strukturerad, och detsamma gällde kontakten mellan myndigheter och kunskapscentra. Sverige saknade gemensamma nationella planeringsunderlag, konkreta målsättningar, samt accepterade indikatorer och tröskelvärden – något som redan hade utvecklats och utvecklades inom flera europeiska länder. Man trodde att detta var några av anledningarna till att Sverige halkat allt längre efter andra europeiska länder vad gällde regelverk och åtgärder för att mildra negativa effekter av infrastruktur på natur- och kulturmiljö.
I och med uppstarten av ett svenskt nätverk för dessa frågor hoppades man att möjligheterna att kunna skapa kontakter, utbyta erfarenheter och samverka i projekt kunde bli en viktig kraft för att bryta denna utveckling …
